Bara ett svar tack

Kan inte sova. Tankarna snurrar och snurrar. Vet inte vad vi ska göra. Fattar ingenting efter dagen. Är det meningen att man hela tiden ska få hoppet grusat? Gör så ont i mitt hjärta just nu. Vet inte vad som är rätt beslut i detta läge känns så fel alltihop. Har vi väntat för länge? Borde jag reagerat på de små saker jag såg? Är det vårt fel? Kan känna nu att jag har påpekt många av de symptom som de hela tiden drar upp. Men hur ska jag veta nåt sånt när allt verkar så bra? Tog jag ut glädjen för tidigt i förskott? Känns så men jag uppfattade dem verkligen som positiva. De måste tycka att jag är helt jävla dum i huvudet som blev så glad över deras första samtal efter op, som tyckte allt var så skönt och lättande. Vet att jag ofta ska vara glad istället för att gnälla och tycka allt är så jobbigt. Men känns ständigt som något alltid inträffar när man tycker väl är nöjd. Synd bara att det behöver innebära att en annan varelse som är så otroligt omtyckt och underbar ska bli lidande. Orken är låg nu och det finns ingen glädje att plocka fram. Bara helt svart framöver.