Vänner förblir inte alltid vänner

Måste vara så fruktansvärt jobbigt att vara så ensam och bitter så man inte kan acceptera att vissa människor faktiskt är stolta över sina familjer, barn och mera. Att man bara inte kan låta människor vilja vissa hur glada man är över saker man gjort eller fått, saker man lyckats med.

Har en sån människa i mitt liv eller rättare sagt hade. Nu för tiden är hon mest i utkanten och rör sig och det är något jag alldeles självmant har valt. Konstigt egentligen eftersom vi kommit så bra överens, trots att hon inte gjort det med andra.

Finns en gräns även hur mycket jag kan ta och den gränsen gick hon över för ett långt tag sedan.

Undrar hur hennes andra vänner är eftersom de verkar tycka att allt hon gör är så bra. Förmodligen en stor hög med missbelåtna människor, har väl bara varandra att sitta och gnälla över.

Brukar vara lite deppig över att förlora en kompis men i detta fallet har jag faktiskt märkt att det gör mig inte det minsta.

Blir bara så irriterad när jag ser hur hon fortsätter spy galla över allt hon inte själv gillar eller förmodligen över det hon inte har men vill ha. Kan finnas en anledning till att en sån person förblir ensam men hon tror ju att det är självmant. Pyttsan!!! Ingen orkar ju stanna hos henne.