Slut på gnäll

Tiden bara springer iväg och inte mycket hinner faktiskt hända. Det vanliga rullar på runt, runt även om det bara går fortare och fortare.

Jag är förkyld igen - men vill inte gnälla.

Jag har bakat kärleksmums som Robbe ska ha med till skolan och brände mej - men vill inte gnälla.

Jag är trött ända in i märgen - men vill inte gnälla.

Jag längtar verkligen efter värmen som aldrig riktigt kommer - men vill inte gnälla.

Men ändå gnälls det och jag är så trött på det. Känns som det knappt finns någon positiv människa överhuvudtaget så hur ska man orka själv då.

Men det finns faktiskt de som är positiva har jag märkt denna veckan. Människor som faktiskt har haft det riktigt jobbigt men ändå orkar med att ha humöret uppe. Jag blir så glad av att träffa dessa människor och blir nästan lite pigg själv. När det sedan ljusnar för dem och man märker hur glada de blir känns det så otroligt skönt för deras skull. Jag brukar inte va så gnällig men har nog dragits in i en gnällspiral. Börjar man finns det ibland inget slut. Men kan de så kan jag. Ska försöka sluta gnälla nu, har faktiskt allt i världen att vara glad över. Tänk om alla kunde göra det, försöka tänka positivt.

Jag har två underbara barn.

Jag har en sambo som faktiskt hjälper till hemma och underlättar så mycket han kan för mej även om jag är tjurig och jobbig att bo med ibland.

Jag har vänner som alltid ställer upp trots att jag själv kan känna att jag är dålig på det ibland.

Jag har en släkt som alltid finns där trots ett tråkigt avstånd till vissa av dem.

Jag har ett jobb där jag stortrivs tack vare mina goa arbetskompisar varav vissa står mej väldigt nära.

Jag har fått ha min underbara hund i 12 otroliga år nu. Jag är frisk. Finns inte mycket att gnälla över.